Och som vi gjorde det

Att vara bakis är inte riktigt min grej. Speciellt inte när man ska på 70-årskalas, men jag får väl ta på mig mitt trevligaste leende och artigt äta av maten som förhoppningsvis stannar i magen när den väl hamnar där. Usch, känner att jag måste ändra inställningen till kvällen annars kommer det inte gå bra. Men jag älskar ju våra släkttillställningar så allt blir nog fint.

Ett inlägg om gårkvällen kommer senare eller imorgon och då ska ni också få se några riktiga hetingar, haha!


En obligatorisk spegelbild från igår. Mer än så får ni inte nu.

puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0