Små stunder som gör så mycket
Det finns vissa stunder som jag älskar. Det är de där små stunderna i vardagen när man kommer på sig själv med att stå och le fånigt åt någonting. När man helt enkelt inte kan motstå att spricka upp i ett leende.
Idag hade jag ett sånt ögonblick när jag var på väg hem med bussen. Det stiger på en gammal dam (det låter finare än tant) med rullator som frågar en kille i min ålder om han skulle kunna hjälpa henne senare när hon ska gå av. Javisst, svarar han. Den gamla damen tackar och erbjuder honom sittplats bredvid henne. Under resan pratar de med varandra och berättar diverse saker, de kommer in på ämnet musik och han berättar att han gjorde ett uppträdande med ett band en gång på en scen nånstans och han berättar att detta var "en grym upplevelse". Då säger den gamla damen: " Ja, det är otäckt, det förstår jag att det måste ha varit obehagligt."
Och detta fick mig att le. Dels pga missförståndet då hon inte hängde med i det "nya" språket, men jag log också för att jag tycker att det är så fint att dessa samtal faktiskt existerar, ett samtal mellan en kille och en dam som är skilda av flera generationer och troligen aldrig träffat varandra förut. Det värmer mitt hjärta att folk fortfarande har så mycket vänlighet att de kan föra ett samtal med en främling och därmed kanske och förgylla den personens eftermiddag. Riktigt sött tycker jag.
Dessutom tyckte jag väldigt mycket om den där damen eftersom hon sa att hon tyckte att ungdomarna i Karlstad var väldigt trevliga. Så det ska jag försöka leva upp till.
