sandrrraaa.blogg.se

Det finns vissa stunder som jag älskar. Det är de där små stunderna i vardagen när man kommer på sig själv med att stå och le fånigt åt någonting. När man helt enkelt inte kan motstå att spricka upp i ett leende.

Idag hade jag ett sånt ögonblick när jag var på väg hem med bussen. Det stiger på en gammal dam (det låter finare än tant) med rullator som frågar en kille i min ålder om han skulle kunna hjälpa henne senare när hon ska gå av. Javisst, svarar han. Den gamla damen tackar och erbjuder honom sittplats bredvid henne. Under resan pratar de med varandra och berättar diverse saker, de kommer in på ämnet musik och han berättar att han gjorde ett uppträdande med ett band en gång på en scen nånstans och han berättar att detta var "en grym upplevelse".  Då säger den gamla damen: " Ja, det är otäckt, det förstår jag att det måste ha varit obehagligt."

Och detta fick mig att le. Dels pga missförståndet då hon inte hängde med i det "nya" språket, men jag log också för att jag tycker att det är så fint att dessa samtal faktiskt existerar, ett samtal mellan en kille och en dam som är skilda av flera generationer och troligen aldrig träffat varandra förut. Det värmer mitt hjärta att folk fortfarande har så mycket vänlighet att de kan föra ett samtal med en främling och därmed kanske och förgylla den personens eftermiddag. Riktigt sött tycker jag.

Dessutom tyckte jag väldigt mycket om den där damen eftersom hon sa att hon tyckte att ungdomarna i Karlstad var väldigt trevliga. Så det ska jag försöka leva upp till.

Om tjugo minuter ska jag kila iväg till skolan. Det är ingenting jag känner för direkt då jag har världens huvudvärk och ont i ryggen. Men det beror nog på att jag har sovit dåligt i natt. Men det är ju faktiskt inte så lätt att sova när pappa ligger på sjukhus. Han har fått en domkraft i huvudet och fått frakturer precis vid ögat. Vi vet inte riktigt hur det har gått, men han ska få reda på idag om han ska få opereras eller inte. Så jag kommer gå på helspänn hela dagen. Men nu måste jag göra mig iordning.

puss!

Gudars vilken tråkig helg, jag är så extremt uttråkad samtidigt som jag inte orkar hitta på något. Det känns som att man bafra går och väntar på något, som om allt står still tills det händer. Jag tänkte att jag kunde passa på att räkna ikapp lite matte, men det tröttnar man på ganska snabbt. Så nu vill jag bara att min syster ska komma hem så jag kan styla henne lite och sedan sätta henne framför kameran. Jag är inte direkt någon mästerfotograf men jag har fått inspiration till tusen som måste få komma ut på något sätt. Men tills hon kommer så tycker jag att vi piggar upp oss med lite Katy Perry.

Smycken som det här gillar jag. Lite annorlunda och sådär, inte direkt något som alla andra går omkring med, tyvärr inte jag heller. Fast alldeles för dyrt enligt mig, mer än fem studiebidrag kan man köpa det för.



Från Dries van Noten.

Idag har det känts lite sådär höstruskigt. Mysigt tycker jag. Skolan slutade ju tidigt och en busstur och lite fika blev det. Jag har inga bilder från idag men Marika har så check it out, tihi. Lägg speciellt märke till att jag skaffar mig vuxenpoäng genom att dricka kaffe. Jag gjorde även ett försök till modebloggpoäng genom en dagens outfit-bild. Hiss eller diss? haha, tur att man inte modebloggar säger jag bara. Toppenbra dag förutom lite trötthumör.

puss!

Idag handlar det bara om att plugga. Kan man ha tråkigare? Tur är det dock att solen kikar fram så man kan sitta ute och göra allt det tråkiga. Tråkigt, tråkigt, tråkigt. Så roligare inlägg än så här får ni inte just nu.

puss!

Idag har jag sett den här filmen, Patrik 1,5. Och den var mycket bra. Egentligen var det meningen att vi skulle se The dark knight, men någon (jag nämner inga namn Frida) hade sett fel och den gick inte förrän ikväll. Så det slutade med att killarna gick på Arn och vi tjejer på Patrik 1,5. Det blev så eftersom varken jag eller Amanda har sett första Arn och Frida hatar den. Men jag är mycket nöjd med vårat val av film, och självklart rekommenderar jag den!

puss!

Jag är lycklig. Måste det finnas en orsak? Jag pratade med en på msn förut, jag ska försöka återberätta konversationen:

Han: Läget?
Jag: Jättebra, sj då?
Han: Får man fråga varför?
Jag: Jag är bara allmänt lycklig
Han: Har det hänt nåt speciellt
Jag: Nej, jag är bara väldigt glad, allting känns bra helt enkelt.

Och så här fortsatte det tills han var tvungen att gå. Givande samtal. Verkligen. Givande för er att veta, haha. Men poängen var att måste man ha en orsak till att vara lycklig?

Nej, säger jag nu innan jag går och ler mig till sömns.

puss alla vackra människor!

Åh vad glad jag blev när jag kom in i mitt rum och såg att den här låg på skrivbordet! :



Jeff Buckley var min stora hjälte under de tidigare tonåren. Självklart var det mest Hallelujah som spelades och det var den låten som fick mig att upptäcka honom. Jag har starkare minnen till den låten än till någon annan. Fast alla låtar med Jeff och hans sköna lite melankoliska stämma får mig att känna kärlek till allt. För några dagar sedan fick jag Jeff-behov och men så upptäckte jag att skivan var spårlöst försvunnen. Jag kände mig nästan helt förstörd så igår skickade jag efter den här skivan här ovan från cdon.com. Och den kom redan idag. Lyckan är total! Han är och kommer alltid vara min hjälte. Han har hjälpt mig genom väldigt jobbiga tider i mitt liv.

Jag vaknade och mådde värre än igår, men jag tänkte ändå kila iväg till skolan ända tills mamma tvingade mig att vara hemma. Man känner sig sådär liten när ens mamma sätter ner foten och bestämmer vad man ska göra. Men det var nog bättre att jag var hemma idag, jag gissar på att jag smittar ganska rejält just nu och dessutom hade jag inte varit så trevlig eftersom jag har svårt att prata för att det gör så ont i halsen. Oj, förlåt, vad jag gnäller, men jag hatar verkligen att vara sjuk. Fast lite mysigt är det att sitta här ihopkrupen i mitt duntäcke och äta glass och se på film.

Puss!

Jag är supershoppingsugen. Och det har jag varit i flera dar nu. Det är lite jobbigt när man inte har några pengar att shoppa för och det är ett tag kvar tills kontot fylls på. Så jag får nöja mig med att fönstershoppa så länge. Och när pengarna väl kommer så har nog lusten försvunnit och jag vill inte alls slänga mig ut i affärer. Varför är det alltid så? Man vill alltid ha eller göra något när man inte kan. Dumt tycker jag.

puss!