en kompromiss
Som jag trodde så tänkte inte mamma och pappa låta mig vara hemma själv i över en vecka. Men som tur är så är de inte helt omöjliga, de gick med på att morfar skjutsar upp mig till stugan på söndag. Så nu har jag alltså hela huset för mig själv. Och det är obeskrivligt skönt för jag behövde verkligen vara för mig själv ett tag så att jag hinner med att tänka. Nu ska jag bara börja smida lite planer på vad jag kan utnyttja den här tiden till. Jag kan göra nästan precis vad jag vill. Hm... några förslag?
Kommentarer
Trackback
