Ett erkännande

Jag tog mig själv lite ledigt från skolan idag, eller ja, helt ledigt tog jag inte eftersom anledningen till att jag stannade hemma var så att jag kunde plugga ikapp lite. Det känns som att jag har hamnat efter i alla ämnen. För att vara helt ärlig så mår jag inte så bra just nu, det här med flytten och allt har nog varit jobbigare än vad jag velat erkänna för mig själv. Jag har hela tiden haft inställningen att det ska bli skönt att det äntligen händer efter alla år och det är så jag känner också men det är klart att det samtidigt ät jobbigt att ens föräldrar flyttar isär. Jag har nog inte riktigt känt efter bara, har skjutit det framför mig och trott att om jag väntade med att känna efter tills allt var iordning och bra så skulle det inte kännas lika dåligt, det skulle dämpas lite av att allt annat var bra. Men jag orkar inte skjuta fram dem känslorna längre, det går inte och jag tror inte heller att det är särskilt hälsosamt att göra det. För att slippa tänka på det har sagt ja till att göra massa saker och hittat på nytt som behöver göras hela tiden vilket nu har resulterat i att jag har tagit på mig alldeles för mycket och nu istället känner att jag inte hinner med att göra någonting och som att alla förväntar sig att jag ska klara av allt, men jag erkänner: jag klarar det inte! Hatar att erkänna att jag inte klarar av något men det är så det är nu och helst av allt skulle jag bara vilja gå och gräva ner mig tills julafton. Kanske ska ta och sätta mig nånstans och hoppas på att det snöar tillräckligt mycket för att jag ska maskeras till en snödriva.
Och december som brukar vara min favoritmånad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0