Allt som är ditt... Det var aldrig ditt fel
Jag känner så mycket och jag tänker och undrar så mycket. Jag undrar hur det kan vara så att vissa människor inte har någon respekt för andra? Hur tänker dem, vad pågår i deras huvuden? Varför sitter de inte inburade? Hur får man stopp på dem? Finns det inget man kan göra? Hur kommer det sig att de inte inser vad de tar och vad de gör? Hur de på bara någon minut kan skada en människas liv för kanske all framtid?
Jag hur hundratals frågor men mest känner jag bara. Arg, förvirrad och rädd. De som känner mig vet att det ska mycket till innan jag blir riktigt arg. Och nu är jag arg. Riktigt arg. Det känns som att min kropp ska spricka av ilska. Men tyvärr så verkar det som att man bara ska acceptera det som hänt och gå vidare. Men hur gör man det? Och hur gör hon det?
Det är hemskt att nästan alla känner eller vet någon som blivit våldtagen. Det är det som skrämmer mig, det känns som att det bara blir vanligare och snart reagerar man väl inte ens när man hör om det på nyheterna.
Jag tänker på dig och det dem gjorde mot dig och helst av allt skulle jag bara vilja åka ner och leta upp dem äcklen. Jag kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste vara för dig. Jag hoppas för din skull och för alla andras att de åker fast. Låt dem sen lida länge och plågsamt.
Som jag sa så känner jag så otroligt mycket just nu och orkar inte skriva mer, dels för att dett i så fall skulle bli ett herrans långt inlägg men också för att jag inte klarar av det.
Det var aldrig ditt fel.
