sandrrraaa.blogg.se

Jag fattar inte varför jag alltid ska ha olyckan med mig. När jag var liten tillbringade jag en hel del tid på sjukhuset för diverse saker. Har även tillbringat mycket tid hos tandläkaren, inte för att jag har behövt tandställning eller nåt sånt, utan för att jag, när jag gick i 3:an eller 4:an nån gång, bröt en tand. Det hände när jag var ute på promenad med en kompis och min farbrors hund. Vi gick på en liten stig i skogen när jag fick för mig att jag och hunden skulle ha kapplöpning. Som den tävlingsmänniska jag är så tog jag i för kung och fosterland. Jag sprang snabbt fast dock inte länge. Jag hade hunnit springa kanske 15 meter när jag hakade fast foten i en rot. Jag vaknade med ansiktet i marken av att min kompis ropade på mig. Jag kollade upp och såg henne lite suddigt innan jag svimmade igen. Andra gången jag vaknade reste jag mig och kände hur blodet rann från munnen. Vi skyndade oss hem och väl där hjälpte mamma mig med att skölja munnen och det var då vi upptäckte att en bit av framtanden fattades. Detta följdes av veckor hos tandläkaren med skotskrutiga tofflor, kortbyxor och knästrumpor med tofsar på. Jag har sedan dess haft en plastbit på det ställe som min tand gick av. Fram tills idag. För bara nån timme sen åt jag en kola och kände att jag tuggade på något hårt. Plastdelen av min tand. Panik! Det var en väldigt dålig dag för tanden att gå av eftersom jag antar att det är stängt överallt. Så nu sitter jag här och ser ut som en hockeyspelare i munnen och får snällt vänta tills imorgon då de hos tandläkaren kan vänta sig ett besök av mig. Tills dess håller jag mig inomhus med munnen stängd.